Aspuddens historia

Sammanställd från olika källor av Karin Bjurholm Lindensved

 

Aspudden planeras

Det första område som kom att bilda förstaden Aspudden hade i äldsta tid tillhört Årsta säteri - som var en av stockholmstraktens största gårdar. Hägerstens gård kom under 1760-talet att avstyckas från Årsta. Aspudden var vid denna tid torp under Hägersten. Detta torp delades under senare år på två mindre boställen - Stora och lilla Aspudden. På lilla Aspuddens gård bedrevs under 1800-talet omfattande blomster och fruktodlingar medan man på Stora Aspudden med ägnade sig åt tobaksodling. Dessutom bedrevs slakteriverksamhet i området.

År 1884 sålde ägaren av Hägerstens jordareal, E A Malmborg, största delen av sin egendom. Efter ytterligare tio år försåldes marken på nytt. Denna gång såldes marken till byggnadsaktiebolaget Olson och Rosenlund. Vintertinget år 1898 beviljade ägaren att använda inköpt jord till bostadsbebyggelse och Olson och Rosenlund började att stycka av marken.

Ett första förslag till byggnadsplan för Aspudden upprättades 1906 av arkitekt P O Hallman. Enligt den skulle området bebyggas med friliggande hus i oregelbundna kvarter. Genom området planerade man att dra fram en spårväg och mitt i samhället reserverades plats för bl.a. ett stort kommunalhus. Men Manhemsbolaget fick en ny ledning och de första byggnadsplanerna skrotades. Istället planerades rätlinjiga gator och kvarter och sammanhängande bostadshus i tre våningar.  En tanke var att den planerade bebyggelsen skulle göras brandsäker genom att anlägga den efter en strängt regelbunden plan med breda brandgator. Huvudgatan, Jarlagatan (nuv. Hägerstensvägen) var 24 meter bred.

Man hade tänkt sig Aspudden främst som en bostadsort för arbetare sysselsatta inom Liljeholmens industriområde, men framhöll att samhället borde också passa bra för småhantverkare som där skulle kunna få billiga lokaler för sina verksamheter.

Ett hinder för den planerade exploateringen var avsaknaden av kollektivtrafik. Därför gick Manhemsbolaget samman med andra markägare i söderort och bildade AB Södra Förstadsbanan år 1909.

Spårvagnarna började att rulla igenom Aspudden år 1911 och gjorde så ända tills den ersattes 1964 av den nya tunnelbanan.

Bebyggelsen i Aspudden utmed Jarlagatan tog fart och sågs som en såväl arkitektoniskt som hygieniskt fullt modern och tidsenlig förstad. En av arbetarnas första gemensamma önskemål var att få till stånd en allmän badanläggning och en sådan uppfördes också vid nuvarande Schlytersvägen under 1920-talet. Här förlades även de nya folkrörelsernas gemensamhetslokaler som missionshus, baptistkapell, idrottsplats och dansbana. I Aspudden låg också hemgården, som till en början inreddes som bostad åt prästen vid S:t Sigfrids kyrka. Senare blev hemgården under en tid sjukhem.

I Aspudden var gårdarna i bostadsområdena tillvarons centrum. Trångboddheten ledde till att det var där man träffades och umgicks tillvardags. Områdets barn hade här sina gårdskrig. Det krigade med "bellor" mot barn och ungdom från andra närbelägna bostadskvarter. Som exempel kan nämnas regelrätta strider som har utkämpats i många decennier på gårdarna och i trakten omkring S:t Sigfridskapell mellan barn från Aspudden och Gröndal. Det har berättats att få kyrkfönster var hela efter en sådan batalj.

Vid "Krossbacken" (nuv. S:t Sigfridsvägen) fanns vid första världskriget en kaningård.

 

Sällskap bygger Stockholms enda monteringsfärdiga kapell

När industrialismen kulminerade vid sekelskiftet bildades "Sällskapet för Främjandet av Kyrklig Själavård" av några präster och lekmän, där bland andra Carl Alm, den mest drivande, hans bror Torsten, direktör för AB Manhem och arkitekt Ulrich ingick. Detta sällskap ägnade sig åt att lindra nöden bland inflyttade från landsorten och inplantera soda seder och bruk. Genom sitt fastighetsbolag "Hem på landet" byggde de billiga bostäder att hyra. Små kyrkor efter dansk modell hörde till. Stefanskapellet, som det hette efter Stefanus, "den förste diakonen", byggdes 1900 vid hörnet Tulegatan-Frejgatan på Norrmalm och var den första kyrkan Sällskapet byggde.

Kapellet i trä, med oktogonalt (åttahörningt) kyrkorum ritades av arkitekt E O Ulrich. Det blev en stilenlig nygotisk skapelse med vackert torn och takryttare.

Kapellet tjänstgjorde tillfälligt tills Stefanskyrkan av sten blev färdig och skulle därefter rivas för ett bostadsbygge i kvarteret. Men kretsen i Brännkyrka köpte kapellet för 37 000 kronor. Det behövdes nämligen en kyrka för det växande industriområdet i Liljeholmen.

Den nya platsen för det lilla kapellet var vackert belägen i Aspudden, högt uppe på ett berg intill forna vintervägen med utsikt över Trekanten, Gröndal och staden. En vy som senare beskars när Essingeleden drogs fram på 1960-talet.

Namnbyte

Kapellet, som nu fick namnet S:t Sigfrids kyrka "för att hugfästa i åminnelsen en av de män som i svenska bygder först predikade evangelium" återinvigdes på nuvarande plats i september 1904.

I namnberedningens i dec 1921 angivna förslag till namnsättning på gator inom stadsdelen Aspudden redovisas dels namnförslag hämtade ur vår äldre kungahistoria, och dels om namn med "kyrkliga och kyrkohistoriska namnuppslag, med utgångspunkt från det här belägna Sigfridskapellet.

Den helige Sigfrid var en engelsk missionsbiskop, verksam i Sverige under 1000-talets första hälft. Enligt traditionen var det han som omkring år 1000 i Husaby källa i Västergötland döpte Olof Skötkonung (jfr Husabyvägen och Olof Skötkonungs väg).

Sigfridsvägen och Sigfridsvägen fick sina namn 1924.

 

Orgeltrampare Hjalmar

1927 var Hjalmar Karlsson orgeltrampare i S:t Sigfrid. Han var då 12 år och blev beordrad av en lärare i skolan som var med i både kyrkorådet och skolrådet att trampa orgel. Han hotade med att annars skicka Hjalmar till uppfostringsanstalt för pojkar. Ända fram till dess att Hjalmar slutade skolan 1930 trampade han orgel vid de kyrkliga ceremonierna. Lönen var 10 kr i månaden.

Hjalmar fick aldrig vara med på någon examen, han skulle ju då trampa orgel istället. Kyrkan rymde inte alla barn, utan examen fick ske i omgångar. Inte heller på sin första nattvardsgudstjänst i samband med konfirmationen fick Hjalmar delta. Då vart han istället tillsagd att gå ner medan den ene prästen predikade och gå ut och gå runt kyrkan på utsidan och in i sakristian. Där fick Hjalmar ta emot Nattvarden." .

Vid den tiden hade man i S:t Sigfridskyrkan tidig julotta, klockan sex på morgonen, och därefter en klockan sju. Högmässan var kl. 11 och tillslut firades aftongudstjänst på kvällen.

Hjalmar fick aldrig ledigt. Inte ens för en skolresa som skolbarnen hade samlat ihop pengar till. Så den lille orgeltramparen fick stanna hemma. Det var tuffa tider för en skolpojk.

 

Hägerstens huvudkyrka

S:t Sigfrids kyrka fungerade som församlings kyrka i Brännkyrka församling och därefter som huvudkyrka i Hägersten 1957 - 1961. I församlingen byggdes och invigdes Mälarhöjdens kyrka, Uppenbarelsekyrkan och Gröndalsskyrkan. Man tyckte att det räckte med tre kyrkor i församlingen och år 1969 övergavs S:t Sigfrid helt av Hägerstens församling.

Kyrkan var också hotad då man planerade att dra Essingeleden igenom kyrkan, men man lyckades att avvärja detta.

1993 blev kyrkan byggnadsminne, det första i Hägersten.

Stjärnhimlen och bibeltexterna i koret är idag övermålade och de gamla kyrkbänkarna är avlägsnade. Kyrkklockan har följande inskrift: "Kom Herre Gud, kom åter till vår dyrkan uti ditt hus den övergivna kyrkan.

Men kyrkan är långt ifrån övergiven idag!

 

____________________Källor:

Hus i Hägersten I  - Hägerstens hembygdsförening

Liljeholmen Gångna tider, människor och miljöer - kulturföreningen Projekt Liljeholmen

1900-talets Hägersten - Hägerstens hembygdsförening

Wallys minnen - Hägerstens hembygdsförening

Resa i Hägersten - Hägerstens hembygdsförening

Hägerstensbygden - Hägerstens hembygdsförening

Gröndal och Aspudden - Källström, Silvander, Richette

Aspudden - Stockholmshem

Stockholm utanför tullarna - Stockholmia förlag

Stockholms gatunamn - Fogelström mfl.

 

Startsidan